I början av 1900-talet kom båtmotorerna till Stockholms skärgård. Här ser du ett urval av tidiga båtmotorer. Ångdrivna fartyg hade visserligen funnits sedan mitten av 1800-talet men när tändkulemotorn gör sin entré kommer den att betyda mycket för skärgårdsbefolkningen. Det karaktäristiska ljudet av tvåtaktsmotorn skapar för många idag en känsla av nostalgi.
Tändkulemotorn, som är en inombordsmotor, är stark, vilket gjorde att man kunde gå i grov motsjö. Med den kunde man gå ut på fritt vatten och fiska och därefter köra ända in till Stockholm och leverera färsk fisk. På så sätt slapp man ro och man blev oberoende av vindförhållandena. Ser du fotot på mannen i motorbåten? Det visar en båt med Tändkulemotor av fabrikat Swenske som har suttit i Runmarös första, av en fiskare ägda, motorbåt från 1914.
Sedan kom utombordsmotorn, eller aktersnurran, som kom väl till pass för skärgårdsbefolkningen eftersom den är lätt att hänga på och lyfta av. Du ser en aktersnurra på 8 hästkrafter till höger. Ändå kunde motorn innebära en utmaning i början:
Carl Sandström från Rågskär skulle komma till kyrkan på Nämdö med sin nya aktersnurra. Kyrkfolket hade aldrig sett en aktersnurra förut, så alla stod församlade vid bryggan och iakttog när Carl skulle få stopp på motorn. Men han hade glömt hur han skulle göra, så han ropade ”stanna” till motorn. Men det hjälpte inte. Då ropade han ”stanna din jävel”. Carl var mycket religiös och hade aldrig svurit förut. Han försökte stoppa motorn med handen, men slog sig blodig på knoppen ovanpå balanshjulet, som man ryckte i för att starta motorn. Det slutade med att han körde rakt upp på land!