Välkommen till byskolan. Katedern, lärarens stol och skolbänkarna kommer från byskolan här i Stavsnäs. Lägg också märke till de svarta griffeltavlorna på skolbänken. På dem skrev eleverna med krita och suddade med hartass.
1842 kom lagen om allmän folkskola, men inte förrän 1882 års folkskolestadga infördes skolplikt. Skolplikten omfattade alla barn i åldrarna 7 – 14 år. Här i Stavsnäs inrättades en vanlig byskola men längre ut i skärgården skapades särskilda lotsbarnskolor som var ambulerande – läraren flyttade runt mellan öarna för att ge lotsbarnen undervisning några månader per år. Barnen hade ofta lång väg att gå till skolan, ibland över isarna på vintern. På vissa öar hade man småskola halva året, när det var lättast att ta sig till skolan, och skola för de äldre barnen andra halvan av året.
Disciplinen var hård. Läraren eller fröken bestämde. På katedern kan du se björkriset som kunde behövas mot olydiga elever och längst bak i klassrummet ser du skambänken. Kunde man inte läxan fick man sitta på skambänken under rasterna för att läsa på. Skambänken som finns här på museet är från Djurö gamla skola. Det finns fortfarande Djuröbor, som minns att de har suttit på den skambänken för att de hade gjort något ofog.
Men skolan var också en plats för ljusa minnen. Skärgårdsmuseets ordförande Lars Westerberg, som gick i skolan på Runmarö på 1950-talet, minns hur det fanns en stor gammal radio i klassrummet som raspade förfärligt och som inte hade tillräckligt bra antenn. Då fick barnen förlänga antennen genom att hålla varandra i händerna!Lars Westerberg minns när eleverna fick höra radiomannen Sven Jerring rapportera från kung Gustaf V’s begravning 1950. Lars berättade vidare att: ”Jag hade varit i Riddarholmskyrkan där kungen begravdes och fick berätta om den. Många av de andra barnen var mycket sällan i Stockholm.”