I den här avdelningen har vi samlat hushållsföremål som fanns i skärgården förr. Många av dem har ingen motsvarighet idag.
På väggen längst in till höger hittar du det äldsta av föremålen – en glödhämtare från 1704. Hittar du den? En fyrkantig svart behållare med ett långt handtag. Om elden hade slocknat i spisen, kunde man gå till grannen och hämta glöd, man ”lånade glöd” i glödhämtaren. Ändå var det för husmor lite skamligt att inte kunna hålla glöden levande i den egna spisen och tvingas hämta hos grannen.
Till höger om glödhämtaren ser du en liknande behållare – men det är en kafferost. Kaffet gjorde sitt riktiga intåg i början av 1800-talet och blev snabbt populärt. Snart hade kaffetåren på morgonen konkurrerat ut morgonsupen som dagens första dryck. Men kaffet liksom andra matvaror man var tvungen bereda innan de kunde tillagas. Först fick man rosta kaffet och sedan mala det. Du ser några kaffekvarnar lite högre upp på väggen.
På liknande sätt skulle andra varor beredas. På bordet till höger ser du utmed bordskanten några köttkvarnar där köttstyckena kunde malas till färs som användes till köttbullar och korv.
På borden framför fönstret ser du en låda i trä. Det är ett sockerskrin. I den förvarades sockertoppen från vilken man kunde skära loss bitar med sockerkniven i lådan. Lägg märke till låset på skrinet. Socker var dyrt och därför fanns ofta lås på sockerskrinet för att ingen skulle nalla av sockret utan husmors tillåtelse.
Till vänster om bordet ser du ett isskåp, en föregångare till kylskåpet som användes innan man fick elektricitet. Elen kom sent till Stockholms skärgård. Nämdö fick el så sent som 1947.
Isblocken till isskåpet hämtades från sötvattensjöar men även från saltsjön på vintern och lagrades i en isstack som täcktes med sågspån. På så sätt kunde isen hålla sig till sommaren, då den kunde säljas till sommargästerna och andra som behövde. Isskåpen fanns typiskt i grosshandlarvillor och på pensionaten. Sommargästerna måste ju kunna få is till punschen!
Till väster om isskåpet ser du några smörkärnor där man kunde kärna mjölken till smör och längst in i hörnet en separator där man kunde skumma mjölken och få grädde på toppen och mjölk i behållaren.
Det stora vita skåpet till vänster ropades in på auktion för en lotsfamilj på Runmarö i början av 1970-talet. Under budgivningen stod Skärgårdsmuseets ordförande Lars Westerberg och funderade på om de skulle ropa in skåpet till ett blivande museum. När buden började närma sig 100 kronor frågade roparen: Nå, ska ni ha något museum? Lars och de andra tittade på varandra och nickade och roparen slog på 100 kronor! Det visade sig bli en lämplig plats för gamla serviser och annat på hushållsavdelningen i det nya Skärgårdsmuseet.