Titta in i skärgårdsköket från förra sekelskiftet.
Lägg märke till myllret av möbler och prylar: Järnspisen, spinnrocken, höganäskruset och kaffekvarnen. Köket var hemmets varma centrum. Här åt man och lagade mat, sov och arbetade. Särskilt på vintern var köket den huvudsakliga arbetsplatsen. Kvinnorna kardade och spann medan männen lagade nät och snidade.
Det här köket är baserat på Frans Öhmans kök på Långviksskär, långt ute i havsbandet. Du ser Frans Öhman på fotot till höger om dörrposten jämte bilden av hans hustru Hilma och deras hus på Långviksskär. Soffan i rummet, liksom lapptäcket, stolen och tavlan kommer från Öhmans hem.
Frans Öhman var en typisk skärkarl av ett slag som inte finns längre – skicklig båtbyggare, duktig fiskare och säljägare. När det vintertid började gå ångbåtar i isen till Finland störde det Frans när han ville lyssna efter sälar.
Liksom andra i skärgården smugglade han även sprit i nedsläckt båt. När tullaren Lindström, som kallades mordängeln, såg Frans komma med motorbåten utan lanternor sa han ”Farbror måste ha lanternor”, varpå Frans svarade ”Ja sir ändå”!
Till vänster i köket finns vedspisen. På den står en så kallad sparspis, som användes här i Stavsnäs under första världskriget. Kaffet kunde kokas med hjälp av bara några få vedpinnar i sparspisen. I den gula burken förvarades socker. Man hade hänglås på burken, för att pigorna inte skulle äta socker som var dyrt.
Bordet rakt fram är en så kallad fållbänk som kan omvandlas till en säng, något som var mycket praktiskt när det var trångt inne.
I kökssoffan kunde man sova både en och två personer. Det berättas att Frans aldrig kom sig för att fria till sin Hilma trots att åren gick. Hilmas mor – som hade tröttnat på att det inte blev något – bäddade då ner paret en kväll på Gillöga – och efter det blev det giftermål! I kökssoffan avled Frans Öhman 92 år gammal 1951.